"Burma - Ett land i kläm" (ur Tvärdrag nr 2/2008)

I Tvärdrag nr 2/2008 (Tema: Riket - Kina) skriver Burmautskottets Raúl Urrutia och Catharina Ullström (dvs undertecknad) om Burmas relation till Kina, och om behovet av nya perspektiv på just den relationen. Den finns inte på nätet och har i och för sig inte efterfrågats men publiceras ändå nedan:

Burma - Ett land i kläm

Efter att röken lagt sig, tomhylsorna städats undan och blodfläckarna utanför Burmas pagoder tvättats bort riktades omvärldens blickar mot Burmas ekonomiskt starka och expansiva granne, Kina. Den asiatiska stormakten pekades ut som en av juntans största försvarare, och det med rätta.

Kina är idag en ekonomisk gigant vars tillväxt ökar med 10 % per år. Tillväxten kräver energi och naturresurser, vilket återfinns i Burma. Naturgas, olja och stora floder har gjort att Kina är mer mån än någonsin om att stödja den burmesiska militärdiktaturen.

Kinesiska pengar pumpas in i Burma, samtidigt som de burmesiska gränslandena töms på tillgångar. I samband med demonstrationerna i Burma i september 2007 höjdes många röster för att den kinesiska regimen skulle sätta press på den burmesiska. Pressen uteblev dock, tystnaden i Peking talade sitt tydliga språk.

Att Kina väljer ekonomisk tillväxt framför mänskliga rättigheter är inte något som borde förvåna. De ekonomiska friheterna som ledarna i Peking infört har inte medfört några som helst poltitiska friheter. Kina ockuperar fortfarande Tibet och slår ner alla protester med våld. Politiska dissidenter arresteras och tystas. Rättssäkerheten i landet idag kan jämföras med den under ”kulturrevolutionen”. Den kinesiska regimen har inget intresse av demokrati i sitt eget land, och inte heller av demokrati i Burma.

När munkar sköts ner på gatorna i Rangoon pekades fingrarna snart mot mittens rike, men det var bara delvis åt rätt håll.

Kina kan beskrivas som en ekonomisk gökunge i Asien, men där finns en annan fågel som vägrar bli nedputtad från boet, en fågel som råkar vara en annan av Burmas grannar. Indien, som åtminstone i formell mening är en demokrati, stöttade länge den burmesiska demokratirörelsen. Men så öppnades Burma, det land som på 1950-talet kallades Asiens risskål, för investeringar och alla ville få del av riset, även Indien. Sedan dess har Indien allt mer framstått som den burmesiska juntans bundsförvanter.

Indien har en snabbt växande ekonomi och 1 miljard invånare, med andra ord en marknad och en ekonomi som kan konkurrera med den kinesiska. Världens största demokrati är i kollisionskurs med världens största diktatur. Två jättar som skriker efter naturresurser och politiskt inflytande i Sydostasien. Mitt emellan dessa två ligger den fattiga diktaturen Burma, som erbjuder både naturresurser och inflytande åt den stormakt som bjuder högst.

Så för att förstå varför Kina inte satt någon press på den burmesiska juntan måste vi förstå den geopolitiska situation Burma befinner sig. Burma är ett land i kläm; i kläm mellan två stormakter som slåss om inflytande och marknadsandelar i regionen. Så länge det skulle innebära att Kina förlorade inflytande till Indien, kommer den kinesiska regimen knappast att sätta press på den burmesiska. Således måste omvärlden, svenska politiker och organisationer som säger sig stötta folket i Burma, sätta press på båda Asiens jättar.

Catharina Ullström
koordinator för S-studenters Burmautskott
Raúl Urrutia
ledamot i S-studenters Burmautskott

Läs även andra bloggares åsikter om Burma, Indien, Kina, politik,